Tills Glazer skiljer oss åt - Del I

Source: fotbolldirekt.com (Sweden)

Manchester United, klubben som 1999 ägde jorden, tycks vara på väg mot en fruktansvärd säsong. Laget åkte ur Champions League redan i gruppspelet och ligatiteln lär vara utom räckhåll. Samtidigt fortsätter de interna stridigheterna i klubben mellan ägaren, amerikanen Malcom Glazer och fansen. Den här texten ur Offside nr 5/05.

Luc Zentar älskar Manchester United. Efter 17 år på Old Trafford har han valt att inte förnya sitt säsongskort. Försäljningen till den amerikanska storkapitalisten Malcolm Glazer blev för mycket. Istället har Luc startat utbrytarklubben FC United som redan fått tusentals fanatiska supportrar - i den engelska tiondedivisionen.

TEXT: Marcus Christenson

THE BEATLES, DAVID BOWIE, Queen och Bob Dylan har spelat där. Oasis gjorde en av sina första större spelningar där och om några veckor kommer amerikanska punkgruppen The Offspring på besök. Men måndagen 30 maj 2005 är en spelledig dag på klassiska Apollo Manchester Theatre, den charmiga före detta biografen som ligger inklämd mellan övergivna kontorslokaler och en rondell vid A6:an mot Stockport. Lokalföreståndaren Phil Sheeran har ändå varit där sedan gryningen. För det första kunde han inte sova, och för det andra har han mycket att göra inför det hastigt hopkallade mötet klockan tre. Det har gått 18 dagar sedan de irländska affärsmännen JP McManus och John Magnier sålde sina Manchester United-aktier till Malcolm Glazer och på så sätt gav amerikanen chansen att köpa hela klubben. Under den tiden har 31-åringen, Unitedsupporter sedan han var sex år gammal, funderat på livet. Han säger att det hela har utmynnat i något slags existentiell frågeställning.
- Vad är det som håller på att hända med min klubb? Vill jag gå på Uniteds matcher i fortsättningen? Vad är det som håller på att hända med mig?
- Jag har inte kunnat tänka på något annat den senaste tiden.

Phil Sheeran är inte ensam i sina grubblerier. Under dagen anländer representanter för Imusa (Independent Manchester United Supporters? Association), supportrarnas aktieägarorganisation SU (Shareholders United) och de tre viktigaste Unitedfanzinen Red Issue, United we Stand och Red News. Imusas Andy Walsh tror att det kommer 1 000 personer till mötet. Phil Sheeran hoppas på 1 500. De skruvar fast de mobila stolarna i golvet, de placerar bord, stolar och mikrofoner på scenen, de fäster en banderoll med texten »No customers, no profit«på väggen. Strax före klockan tre har det kommit 2 000 personer. Andy Walsh hälsar alla välkomna och leder sedan diskussioner om Glazer, de höjda biljettpriserna, den allt sämreatmosfären på Old Trafford och den kontroversielle verkställande direktören David Gill som först lovat att bekämpa Glazer men sedan hållit tyst. Snart bildas det en lång kö av personer nedanför scenen som vill säga sitt. En del av mötet ägnas även åt förslaget att överge United helt, starta en egen, alternativ klubb, och börja längst ner i seriesystemet. Kris Stewart, som är ordförande i supporterägda AFC Wimbledon, har kommit för att ge goda råd. De flesta närvarande är positiva till idén. Walsh läser upp ett meddelande från Unitedlegenden Eric Cantona, som är »argöver hela soppan... jag klarar inte av att en amerikan som inte vet någonting om fotboll är på väg att ta över United. Jag är säker på att pengar kommer att ta över mer och mer nu.« Publiken nickar. De flesta talarna är uppgivna. Strax före mötets slut, efter mer än två timmar, reser sig en man i 50-årsåldern med asiatiskt ursprung och säger, med gråten i halsen, att han har åkt ända från London bara för att vara med på det här mötet. Sedan harklar han sig och börjar sjunga: United´s flag is deepest red, Itshrouded all our Munich dead, Before their limbs grew stiff and cold, Their heart´s blood dyed it´s every fold.

Det blir knäpptyst i salen. Så faller några andra in: Then raise United´s banner high, Beneath it´s shade we´ll live and die, So keep the faith and never fear, We´ll keep the red flag flying here.

Snart står varenda supporter i hela lokalen upp och sjunger: We´ll never die, we´ll never die, We´ll never die, we´ll never die, We´ll keep the red flag flying high, Cos Man United will never die

ANDY WALSH KÄNNER HUR DET går varma vågor genom kroppen. En sak är säker: Malcolm Glazer ska bekämpas. Frågan är hur. Med ett nytt lag? Med en bojkott mot United och deras sponsorer? Kanske båda två. Någradagar senareträffar jag Imusamedlemmen Luc Zentar på en pub i Didsbury i södra Manchester. Han är född och uppvuxen i Manchester, 25 år och klädd i en fransk landslagströja ? familjen har fransk-algeriskt ursprung. Luc beställer en pint Seven up. Liksom Phil Sheeran pratar han i psykologiska termer.
- Mötet kändes som en gruppterapi. Folk var förtvivlade och ville bara vara med andra människor som kände samma sak. Det var många som bara ställde sig upp och sa vad de hette, varifrån de kom och hur länge de hade hållit på United. Sedan sa de hur förkrossade de var och att de inte visste vad de skulle göra. Ingen lärde sig något nytt från det de sa men det skapade en känsla av samhörighet. Det är viktigt just nu.

Luc var själv fem år gammal när han såg Norman Whiteside avgöra FA-cupfinalen mot Everton. Han besökte Old Trafford för första gången 1987 - United spelade en reservlagsmatch mot City - och har haft säsongskort sedan åtta års ålder. Lucs far har haft säsongskort sedan 1955. Fram till den här säsongen har far och son kunnat njuta av United tillsammans. Vecka in och vecka ut i 17 år. De senaste åren har Luc känt att United glidit ifrån honom, att han inte kan associera sig med klubben på samma sätt som han kunde förut.
- Jag vet inte om det är sant. Men jag har hört att om man har en groda och släpper ner den i kokande vatten så hoppar den ur vattnet direkt, men om man lägger den i kallt vatten och värmer vattnet sakta så stannar han och dör. Det känns som om vi har varit grodan i kallvattnet. Vi har inte märkt vad som hänt. Förra säsongen satt jag faktiskt och funderade på om jag verkligen skulle fortsätta att gå på matcherna.
- Jag är trött på fotboll som den är nu: pengarna, arrogansen, avsaknad av en kontakt mellan spelare och fans och det sätt vi supportrar behandlas på. Jag klarar inte längre av det faktum att det kostar 500 kronor att gå till en arena som inte har någon atmosfär, där man inte får stå, inte skrika, inte ens släppa en fis.

Droppen kom när United mötte Fulham hemma i mars. Luc och hans pappa hade som vanligt gått till sina platser på The South Stand, där pappan suttit sedan läktaren byggdes 1966.
- De flesta som sitter där har känt varandra i hur många år som helst, säger Luc.
- Just den här dagen meddelade klubben att priset för ett säsongskortskulle gå upp med 10procent nästa säsong till 500 spänn per match. Pappa stod och pratade med en man som började gråta när han fick höra det. Prisökningen betyder att han inte kan gå i år. För första gången på 40 år.
- Jag kommer så väl ihåg mannen och hans ansikte. Tio rader bort råkade jag få syn på Uniteds verkställande direktör David Gill som skrattade och skämtade med några kostymklädda män. Jag bara tänkte: du har ingen aning om vad du har gjort mot den här personen.

Luc har inte varit tillbaka på Old Trafford sedan dess. Istället har han gått med den grupp United-supportrar som nu på allvar har börjat arbeta med ett utbrytarlag. På en vecka har han och före detta Imusa-ordföranden Andy Walsh blivit den nya föreningens frontfigurer. På ännu kortare tid har över 1 000 personer erbjudit sig att skänka pengar till den nya föreningen. Och nu är det plötsligt bråttom. Sista ansökningsdatumet för att komma med i en av de lokala serierna är om mindre än en vecka och det är mycket som ska fixas.
- Det är nu eller aldrig, säger Luc. Många United-supportrar har sagt upp sina säsongskort och det gäller att alla håller ihop. Om vi blir tvungna att vänta ett år kanske många har tappat kontakten med fotbollen och varandra. Du vet hur det blir, man börjar gå ut och shoppa med sina flickvänner på lördagar istället. Då kan det vara svårt att hitta tillbaka till fotbollen igen.

VARNINGSKLOCKORNA började ringa hos Manchester Uniteds supportrar redan i oktober 2003 när Malcolm Glazer ökade sitt aktieägande i United från 2,9 procent till 9,7 procent. »Detspelar ingen roll om det är Florence Nightingale som vill köpa klubben«, sa talesmannen Oliver Houston. »Vi är inte intresserade. Om någon köper klubben och plockar bort den från börsen har vi inte en chans att ta del av budgeten eller resultatet. Det kan inte vara bra för fansen.« Houston och resten av Unitedsupportrarna var livrädda för att Glazer skulle köpa klubben. Inte bara för att han var amerikan och inte visste någonting om fotboll utan för att han tänkte finansiera köpet med gigantiska lån. De enorma skulderna och den häftiga räntan skulle sedan enkelt kunna läggas över på United. Minimal risk för Glazer. Maximal risk för United. Det här var ingen Roman Abramovich, en fotbollsintresserad affärsman som hade hur mycket pengar som helst att spendera på sitt lag. Det var inte heller en Jack Walker eller en Massimo Moratti som pumpar in miljoner i sina favoritklubbar trots jätteförluster år efter år. Det här var tvärtom. En stenrik krösus vars troliga intention är att suga ut så mycket vinst som möjligt från en välmående klubb - Manchester United gick med 540 miljoner kronor i vinst 2003, 385 miljoner kronor 2004.

Totalt ville Glazer låna 7,6 miljarder kronor för att köpa klubben. Som en jämförelse låg Leeds skulder på runt 1,4 miljarder kronor när klubben låg som värst till och höll på att gå i konkurs. I dag är Leeds ett mittenlag i The Championship - och ändå var deras skulder bara en femtedel av vad Uniteds skulle vara under Glazer. Med Glazers affärsplan skulle United behöva betala allt ifrån 250 till 700 miljoner kronor i ränta per år beroende på räntenivån. Unitedfansen fruktade att Glazer skulle chockhöja biljettpriserna samt försöka dra sig ur det gemensamma TV-avtal som Premier League har fram till 2007. Bara för att kunna betala tillbaka lånet. De ekonomiska experterna i England kliade sig i huvudet. The Observer undrade vad som händer om United till exempel missar Champions League en säsong. Lånen måste ju fortfarande betalas tillbaka. Och om inkomsterna minskar måste spelare säljas. Säljs spelare blir det allt svårare att nå Champions League, ligatitlar och de stora pengarna.

DET HÄR INSÅG Shareholders United och började genast att motarbeta Glazer. SU är inte vilken liten supporterförening som helst. De har köpt stora aktieposter i Manchester United och är en av två supporterorganisationer - Imusa är den andra - som är respekterade runt om i England sedan de 1999 hindrade en av världens mäktigaste affärsmän, Rupert Murdoch, att köpa United. Under sju månader förde de en intensiv kampanj som utmynnade i att den brittiska regeringen inte godkände köpet eftersom det stred mot konkurrenslagen (Murdoch ägde också BSkyB, som hade TV-rättigheterna till Premier League). Den här gången blev kampen inte lika sofistikerad. Den inleddes den 24oktober 2004, före Premier League-matchen mot Arsenal, då 3 000 Unitedfans marscherade med»Not for Sale«-banderoller utanför Old Trafford. Några stormade den gigantiska merchandisebutiken vid arenan där de ställde sig i vägen för kunder och blockerade kassautgångar. Unitedsupportrar började också terrorisera Glazers rådgivare, banken JP Morgan och PR-firman Brunswick. Firmorna attackerades med hatmejl och massor med pizzor skickades obetalda till kontoren (eftersom de sågs som en amerikansk symbol). Några supportrar använde numret till Brunswicks Londonkontor i en annons för billiga husvagnssemestrar (Glazer har ett förflutet i branschen). Företaget blev nedringt och den dagliga verksamheten stördes. Några anställda blev mordhotade. Under en av Uniteds reservlagsmatcher stormade en militant supportergrupp, Manchester Education Committee (MEC), planen och brände en amerikansk flagga. Organisationen tog också på sig ansvaret för vandaliseringen av Uniteddirektören Maurice Watkins bil - Watkins hade sålt sina aktier, som via omvägar hamnade hos Glazer. Amerikanen fortsatte lugnt att köpa aktier.MEC- medlemmarna - ofta klädda i militärkläder - skickade ut offentliga kommunikéer med IRA-inspirerat språk: »Eftersom våra tidigare symboliska aktioner har ignorerats måste vi nu agera med vår fulla kraft. Vi har allierade runt om i hela världen som kan övervaka Glazer-familjen och var de befinner sig. Kommittén kommer att leta upp alla huvudinblandade i den här affären och bevisa att deras girighet endast överträffas av deras dumhet.« I centrala Manchester gav sig supportrar på tre av Uniteds sponsorer - Nike, Vodafone och Ladbrokes - genom att storma deras affärer. Managern Sir Alex Ferguson och Uniteds styrelse uttalade sig mot Glazers planer. Glazer köpte fler aktier. ShareholdersUnited försökte, i en sista desperat ansträngning, att låna pengar för att komma upp i det 25- procentiga ägande som behövdes för att stoppa Glazer. SU hävdade att man hade kommit överens om ett lån med den japanska banken Nomura och att man redan hade »kontroll över 10-15 procent av Uniteds aktier«. I slutändan gick det för fort för SU, Imusa och Uniteds styrelse. De hade inte en chans. Deras hopp hade stått till att JP McManus och John Magnier inte skulle sälja sin aktiepostpå 29,8 procent - men den 12 maj accepterade de irländska affärsmännen ett bud på 300 pence per aktie efter bara en natts betänketid.

I BÖRJAN AV JUNI har Luc Zentars nya FC United över 4000 medlemmar som lovar att stödja klubben finansiellt. Det mesta tyder på att det blir runt 2 500 åskådare på den första träningsmatchen. Luc och hans vänner är helt plötsligt ansvariga för en förening som på många sätt är större än en svensk Superettanklubb. Luc har så mycket att göra att han inte längre sover hela nätter, han slumrar några timmar här och där. Enda avbrottet kom när hans tjej gjorde slut med honom. Luc säger att han gav sig ut på en »three-day drinking bender« innan han till slut nyktrade till och tog tag i verkligheten.
- Jag har en egen firma men den har jag också låtit gå åt helvete, det finns helt enkelt inte tid. Helt plötsligt har man lite press på sig. Det är inte bara människors förtroende utan även en hel del pengar. Varje dag tar man fyra steg framåt. När man vaknar nästa morgon verkar det som man tagit tre kliv tillbaka eftersom det dykt upp något nytt som måste fixas. Det bestäms att FC United ska bildas som ett Industrial Providence Society - en företagsform där varje medlem har en röst var och där man röstar fram en styrelse varje år. Företaget ägs av medlemmarna, modellen är hämtad från Barcelona och Real Madrid. Apollomanagern Phil Sheeran säger:
- Det är tur att så många ställer upp. Man behöver så mycket kunskap inom så många olika områden för att grunda en fotbollsklubb. En kille är advokat, en annan har ett eget stort företag. Jag har erfarenhet från att organisera konserter med allt vad det innebär av säkerhet och åskådarkontroll. Vi har till och med en kille som hävdar att han är mångmiljonär... men vi vet inte om han bara hyr en dyr bil varje gång han kommer till mötena. Den 15juni antas FC United till Moore and Company Solicitors Constructions League Second Division. Men fortfarande saknas det viktigaste: spelare och manager.

DET GÅR RYKTEN OM ATT FC United har kontaktat före detta Unitedspelare som Norman Whiteside, Sammy McIlroy och Denis Law för att höra om de är intresserade att träna laget. Luc säger att det inte stämmer. Men de har lämnat ett meddelande på Cantonas telefonsvarare - Han var och filmade i Afrika någonstans och hörde aldrig av sig. FC United valde också att inte kontakta Ole Gunnar Solskjaer trots rapporter om att norrmannen stödde det nya laget.
- Det hade inte varit rättvist mot honom. Han tillhör ju laget och jag vill inte att han ska riskera sin karriär i United bara för att hjälpa oss, säger Luc.

Många känner sig ändå kallade för manageruppdraget; Luc och några medarbetare går igenom högar av ansökningar och kokar ner det hela till två namn. Den ene kandidaten har intenågon som helst erfarenhet av tränarjobb, en FC United styrelsemedlem säger att det»kan vara ett minus«. Det blir tyst ett tag runt bordet. Luc tänker: »For fuck´s sake, look at us. Vi har ju överhuvudtaget ingen erfarenhet av att sköta en fotbollsklubb.« Det blir killen utan erfarenhet; Karl Marginson, en 34-årig före detta Rotherhamspelare som sedan spelat på halvprofessionell nivå under många säsonger och har ett bra kontaktnät. Och så är han Unitedsupporter förstås.
- Han har varit med under hela kampanjen mot Glazer. Det betyder mycket för oss, säger Luc.

Den 22 juni kliver Marginson upp 03.30 för att inleda sitt arbete som matleverantör till pensionärer. Fyra timmar senare kliver han in i sin vita van och byter om till sin finaste kostym. 08.00 presenteras han som FC Uniteds nya tränare. Även om det inte är det kända namnet som den samlade pressen har hoppats på går det bra för Marginson.
- Det här är ett alternativ till det som Manchester United har blivit, säger han.
- Det här är fotboll klockan tre på lördagseftermiddagar som det brukade vara. Fotboll där fansen har råd att åka med sitt lag på hemma- och bortamatcher, ha kul och dricka bärs. Folk kommer till och med att ha råd att ta med sina ungar. Det är viktigt för oss.
- Men naturligtvis vill vi vinna matcher också. Det är ju det fotboll handlar om i grund och botten.

Fyradagar senare provspelar 200 spelare av varierande kvalitet för FC United. 900 ansökte om att få komma - en skrev på meritlistan att han ofta spelade boll med sin lillebror i trädgården. Till slut fastnar Marginson för 18 spelare. Några av dem är riktiga stjärnor med Moore and Company Solicitors Constructions League Second Division-mått mätt. Anfallaren och Unitedsupportern Jonathan Mitten har spelat fem divisioner högre. En annan Mitten, Paul, är Charlie Mittens syskonbarnbarn, den Mitten som spelade i det Busby Babes-lag som vann FA-cupen 1948. En av målvakterna, Phil Priestley, har spelat i Uefacupen för walesiska Bangor City och Mark Rawlinson har platsat i ett av Manchester Uniteds ungdomslag. Vissa av de yngre spelarna kan tänka sig att spela gratis -eller bara få betalt om de ingår i startelvan. De andra får kontrakt på mellan 500 och 2 000 kronor i veckan. På FC Uniteds första styrelsemöte väljs Andy Walsh till ordförande, Luc till sekreterare och Phil Sheeran till styrelsemedlem. Efteråt är Phil så stolt att han knappt kan prata.
- Tänka sig, jag som är uppväxt på Irland och bara bott i Manchester i sex år, har blivit invald i styrelsen. På mötet enades medlemmarna också om klubbmärke och om att hemmadräkten ska vara röda tröjor och vita shorts. Man publicerade också ett manifest: »Klubben har bildats av missnöjda Manchester United-supportrar. Vårt mål är att skapa en klubb som är ägd och demokratiskt styrd av medlemmarna, som är öppen för alla delar av Manchesters samhälle - en klubb som alla kan medverka i. FC United har som mål att skapa en fotbollsklubb som rättar till de saker som många[Manchester] Unitedsupportrar inte tycker om med klubben som den har utvecklats de senaste tio åren, en utveckling som kulminerade med Malcolm Glazers intåg.

FC UNITEDS EKONOMI börjar kännas stabil. På ett par veckor skänker 4 000 medlemmar 1,5 miljoner kronor till FC United. Basisten i Primal Scream, Mani - som drog sig ur en spelning på Glastonbury eftersom den sponsrades av Budweiser, en avUniteds huvudsponsorer - meddelar att han tänker spela in en låt tillsammans med före detta Verve-sångaren Richard Ashcroft och New Order-legenden Peter Hook. Pengarna ska gå till FC United. Efter första träningsmatchen, borta mot Leigh, är Luc lyrisk.
- Vi klarade 0-0, det var runt 2 500 personer på läktarna, tre streakare och en impulsiv stormning av planen för att hylla spelarna efter matchen. Matchen hade i stort sett allt.
- Före matchen gick jag ut på planen med Andy Walsh och gav en present till borgmästaren i Leigh. Jag såg fansen bakom ena målet som sjöng och dansade. Då tänkte jag nog för första gången: »Fuckin? hell, we are running a football club.« En vecka senare förlorar FC United med 1-0 mot AFC Wimbledon i en snabbt anordnad match som fått turneringsnamnet Supporters Direct Cup. Åskådarsiffran var 3 301 och FC United anordnade bussresor som lämnade busscentralen i Manchester klockan fem på morgonen. Den 30 juli blir det en ny förlust för FC United, den här gången med 2-0 mot Stalybridge Celtic. Efter att ha spelat fotboll i 270 minuter har laget inte gjortett enda mål. Måltorkan är emellertid inte det som oroar Luc mest. Han undrar hur FC United ska hitta en arena till seriespelets hemmapremiär. IAltrincham är planen för dålig, i Sale har rugbyklubben gjutit fast rugbymålen. Manchester City ville inte låta FC United spela på samma plan som deras reserver eftersom det skulle slita på gräset för mycket. Stalybridge är för svårt att komma till med kommunala medel och Droylsden har inga parkeringsplatser.
- Det är jobbigt men jag förstår ju hur de tänker också.

Har du varit i Droylsden? frågar Luc.
Jag skakar på huvudet.
- Stället är inte mer än en väg. Blinkar du så missar du det. Om vi då ska ha 1 000 eller 2 000 personer som kommer med bilar och ska dricka och äta en massa. Det kanske inte går. Det har väl varit lite naivt av oss att tro att allt ska gå på räls.